💬Vad är Kärleksspråk?

Var idén kommer ifrån

Gary Chapman gav ut boken 1992. Han är baptistpastor och äktenskapsrådgivare snarare än forskande psykolog, och modellen växte fram ur mönster han såg i sina samtal, inte ur en studie. Boken har sålt i omkring tjugo miljoner exemplar, översatts till ett femtiotal språk, och dess test med trettio frågor har gjorts av tiotals miljoner människor. De tre anspråken under alltihop är att var och en har ett primärt språk, att de är fem till antalet, och att par har det bättre när deras språk stämmer överens.

Forskningen kom långt efter populariteten. I Popular Psychology Through a Scientific Lens (Impett, Park och Muise, Current Directions in Psychological Science, 2024) gick tre relationsforskare igenom det som redan fanns — en kritisk genomgång av befintlig forskning, inte en ny studie — och det tydligaste resultatet gäller det tredje anspråket. Bland de studier som prövat om partner med samma primära språk är mer nöjda fann ingen att de var det. Det finns en andra version av idén som klarar sig bättre: när en partner visar kärlek på det sätt man själv säger sig föredra ökar tillfredsställelsen faktiskt. Men det är där metoderna tar slut — studierna kan inte skilja effekten av det föredragna språket från effekten av att över huvud taget bli visad kärlek, och när alla kombinationer prövades följdes uttryck på samtliga fem språk åt med tillfredsställelsen, oavsett vad personen hade uppgett att hen föredrog.

Varför själva kategorierna vacklar

• Folk skattar alla fem som betydelsefulla — snittvärdena samlas nära skalans övre ände i stället för att peka ut ett av dem.
• Testet med tvingande val och en skattningsskala säger emot varandra: presenter blir primärt språk för 0 till 4 procent i testet, och för mer än hälften i vissa urval när det skattas på skala.
• De fem värdena samvarierar starkt med varandra, ungefär 0,54 till 0,75 — så beter sig inte fem åtskilda fack.
• Faktoranalyser har funnit tre, fyra och fem faktorer i olika urval, och ingen av dem stämmer med de fem så som de beskrivs.

Vad du kan göra med det

Se testet som en samtalsöppning snarare än en diagnos. Genomgångens egen förklaring till varför boken känns så användbar är värd mer än indelningen: den ger par ett tillfälle att säga högt vad de vill ha mer av, och att svara an på det som partnern faktiskt berättar hör till de bäst belagda fynden i relationsforskningen. Kategorierna gör kanske ingenting; det är samtalet de sätter igång som gör jobbet.

Så det är helt i sin ordning att tycka om testet och att veta sitt resultat. Det som inte följer är att sortera människor efter det, eller att läsa en olikhet som en varningssignal — matchningen är just den del som forskningen uttryckligen inte stöder. Vill du veta vad som får någon att känna sig omhändertagen är frågan inte vilket av fem fack den personen hör hemma i. Den är vad hen skulle vilja ha en helt vanlig tisdag, och den frågan har bara ett svar om den ställs.

← Alla ord